Irland möter Sverige under Fotbolls EM i Paris.

Så var det äntligen dags för Sverige att möta Irland i fotbolls em eller rättare sagt för Irland att ta emot Sverige. Irland var ju ändå hemmalaget av nån anledning som jag aldrig riktigt vet hur de räknar ut. Det kanske bara lottas? Om du vet så får du gärna kommentera nedan.

Stämningen hade vart på topp under dessa dagar i Paris och närmsta våld man kunde se var ”små grodorna, små grodorna, små grodorna är lustiga att se…” samtidigt som Svenskarna dansade runt i en ring runt Irländarna. Då kan ni ju förstå vilken nivå det var på. Vi såg faktiskt början till ett bråk, det var mellan två Svenskar och de behövde bara påminnas om att de tillhörde samma lag så var det hela över på mindre än en pissekvart. Varför heter det förövrigt ”pissekvart”? Det finns väl knappast någon som tar hela 15min på sig att pissa.

Invasionen i Saint Denis

Stade de France, som var den arena där matchen skulle spela ligger en ganska bra bit utanför Paris, närmare bestämt i Saint Denis. Vi valde att ta tunnelbanan ut dit i god tid denna gång också. Fan Zone öppnade dock inte förrän kl. 15 så hela byn invaderades av törstiga Svenskar. Själva tog vi in på en liten kvarterskrog på hörnan. Damen som var i 70-års åldern fick sig nog en chock när ett gäng glada vikingar drack slut på all hennes öl och sprit. Dock så var jag en av få som försökte med lite franska ord och meningar så jag blev genast populär.

Matchstart kl. 18

Vi begär oss av till stadion som ligger cirka 15 min gangavstånd ifrån kvarterskrogen och vi går i  ett gult och grönt lämmeltåg tillsammans mot vad som kändes som den viktigaste händelse i våra liv. Ska vi vinna eller förlora kriget? Ska vi åka hem med huvudet högt eller för evigt skämmas?

Mycket snack om säkerhetskontroll, namnkontroll och hit och dit. Ja, det var en hel del säkerhetskontroller, men ingen namnkontroll. Tur var väl det eftersom vi hade köpt Irländska matchbiljetter från Viagogo. När vi kom in till stadion så vart de fullkomligt magiskt. Sån underbar stämning. Det var vi och 45.000 Irländare och det kan jag ärligt säga utan att överdriva.

Vi fick sedan erbjudande om att byta biljetter med två Irländare som hade Svenska biljetter. Vi tyckte synd om de eftersom Svenskarna hade spottat på dem på den sidan, men jag sa att vi trivdes bättre med Irländarna och jag ångrar idag inte en sekund att vi inte bytte. Stämningen bland Irländarna vart helt underbar och vi sjöng, tjoade och viftade med Irländska flaggan samtidigt som vi delade både sorg och glädje.

Men Svenskarna hade säkert kul de också…